I try to hold on, and you bring me down.

Mobilbilder kommer här!

 

På väg hem med bussen:
Mobilbild

Igår var jag superduktig och var iväg med tre kaniner på promenad. Epoxy och Tusch skulle ju enligt mitt fina schema ha fått komma ut i sele i lördags, men eftersom det regnade så mycket blev det inte så (som vanligt blir det aldrig som jag tänkt mig ;P) Anyway.

Jag tog cykeln och pallrade mig iväg till fälten, som jag så fantasifullt kallar dem. Tusch och Poxan fick åka i ”hundcykelkorgen”, det är alltså en cykelkorg med galler över som egentligen är till för små hundar. Jag som trodde att det skulle bli världens hit att få springa över oändliga fält kantade av skog, men att ta med två damer ut i blött väder var inte så populärt.. Vi lämnade inte ens gräsmattan.

Den gigantiska delen som klipps ner till gräsmatta:

Mobilbild

Gräsmattan med fälten i bakgrunden
Mobilbild

Gräsmattan åt andra hållet som kantas av skog
Mobilbild

Ungefär såhär långt gick Epoxy från mig. Hon som alltid har varit så självständig och alltid velat göra det hon själv vill, när hon själv vill. Poxan är ingen kanin som direkt söker kontakt i vanliga fall – men nu ville hon bara hoppa upp i famnen!

Mobilbild

”Om du inte tar upp mig NU, tänker jag sitta på dina fötter så att du inte kan gå någonstans!”

Mobilbild

Hon har en stark vilja den här damen, så jag gav upp och satte mig på huk – och då skuttade hon upp direkt och skitade ner mig med sina blöta tassar. Kaniner.. vad ska man göra.

Mobilbild

Tusch var lika skeptisk hon till en början..

Mobilbild

Efter ett tag tyckte hon att det hela var lite roligare i alla fall, och skuttade runt på gräsmattan, men inte heller hon vågade sig bort till fälten eller till skogen. Det märktes verkligen att Tusch har fått dålig kondition! Nu är hon nere i normalt hull åtminstone, men hon blev rätt andfådd av att bara skutta några hundra meter.

Såhär nära fälten kom vi, sen bestämde hon sig för att det var alldeles för blött att fortsätta så då bar jag tillbaka henne. Det var här jag tappade min mobil märkte jag senare, när jag skulle ta kort på Zack som jag gick med till ”lilla skogen”.

Efter att jag gått med Zack var jag alltså tvungen att gå tillbaka till fälten och leta efter min mobil – inte så lätt när det är kolsvart, utan gatulampor och när mobilen jag tog med för att kunna ringa med hade slut på pengar. Som tur är har man världens bästa hund som tycker att det är superkul att spåra kanin! Min lilla stjärna Nikki spårade alltså Tuschens spår, och precis när jag tänkte vända tillbaka för att det kändes hopplöst, mörkt och blött såg jag hur Nikki nosade på något glänsande – min mobil! Duktiga hund, utan henne hade jag aldrig hittat den.

Mobilbild

En random bild på fullmånen från början av månaden, när jag var på väg hem med några kompisar. Kom inte ens ihåg att jag tog den :p

Mobilbild

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s